När Gustav Vasa tågade in i Stockolm på midsommarafton 1523 gick “trumlare och pipare” i täten. Musikformen är således mycket gammal. I Europa vet man att fältpipan användes redan på 1300-talet.
Instrumenten användes till att framföra meddelanden genom signaler. Man lät en viss melodislinga motsvara en speciell, förutbestämd, order.
Musiken vid Konungens garde har lämnat spår i Stockholms och Sveriges kultur genom starka personligheter såsom Carl Michael Bellman i “Rörande corporal Bohmans begravning”, mer känd som “Undan ur Vägen”. Marschen var under Bellmans levnadstid regementsmarsch för Konungens garde och den lånades, i enlighet med den tidens seder och bruk, till Bellmans text.
Fältpiporna fanns kvar i krigsorganisationen fram till 1824 då de, på grund av en mer utspridd stridsteknik, ersattes av jägarhornet. Vid Svea livgarde fanns emellertid en fältpiparkår kvar under ledning av den legendariske musikanföraren C F “vackre” Herrmann. Denna kår lades ned 1894.
1989 startades på initiativ av Hans Augustin, officer vid regementet, åter en kår på frivillig basis. Medlemmarna rekryteras både från från anställda och f.d. värnpliktiga på Livgardet samt frivilliga från Storstockholmsområdet.
